Mösspåtagning
Idag var det mösspåtagning. Mössor på! Anna höll tal, Bella höll tal, jag delade ut rosor, lärarna visade bildspel och delade ut Klassens... Jag blev Klassens markkännare med motiveringen: Om det är någon som vet hur grus smakar så är det du (två gånger på en kvart). Fast det är ju rätt sant, ramlar jag väl av så gör jag det ofta två gånger på rad.
Arbetarbladet var där och fotade och frågader saker. Så i är väl med imorgon...
Här är talet som vi skrev på klassfesten och Bella läste idag:
Berättelsen om NBHH08
Allt började i augusti vid ett långbord på centralplan
De fem lärarna log nöjt mot den stora, men tillsynes lugna klassen
Men ack skenet bedrar!
Redan en månad senare skulle det skickas ett argt sms till skolans rektor
Detta i sin tur ledde till att rektorn fick sätta sig i bilen, åka till Lervik och korsförhöra klassen
Hon trodde säkert att det här skulle bli den första och sista gången
Men ack så fel man kan ha!
Redan någon månad senare skulle det vara dags igen
Ett mejl från Centralplan till huvudkontoret i Norrköping hade skickats
I mejlet stod det lite ditten och datten
Mejlet var tänkt att vara anonymt men klassen visade prov på sin smarta sida och använde skolmejlen
dags för nya korsförhör, den här gången i smågrupper inne på rektorns kontor
nu måste det väl ändå bli lugnt
Men ack inte då!
När lärarna försökte belöna med resor till Strömsholm och Globen ropade klassen efter komp
Lärarna drog en djup suck och gick på sommarlov med förhoppningar om att nästa år skulle bli normalt, eller åtminstone lugnare
Men ack så fel man kan ha!
År 2 ströks långborden och istället in med tre nya lärare och en till klass
Med en lärare på 3,5 elever borde det väl ändå bli lugnare?
Men ack inte
Det här året skulle fyllas med klagande på lärare, strejk och avhopp.
Det slutade med att de tre nya lärarna gav upp hoppet om klassen och slutade
År 3 var man mer förberedd
Den här gången skickade man ut varningar till övriga klasser och lärare
Men ack, inte ens det skulle hjälpa
Klassen trodde att de redan tagit studenten och fick en chock när de hamnade i campinglokalen
Och högt skrek de, den här gången efter ersättning
Lärarna log dock så de insåg att klassen i alla fall hade en gemensam fiende, nämligen dem
Men ack, inte var de sams inte!
Någon månad senare var det dags för nya diskussioner, den här gången över ett klassfoto
Ännu en gång fick lärarna ta i med hårdhandskarna
Lärarna började inse att den här klassen var ett omöjligt fall
Men ack så fel de hade!
Fem veckor innan studenten kom de äntligen överrens, la in sista växeln och här står vi nu
Vi trodde inte ni skulle stå ut med oss
Men ack så fel vi hade!
Att ni har överlevt oss i tre år är ett under
Mycket har hänt och nu är det dags för oss att gå vidare och istället bråka med arbetsförmedlingen och skrika om komp till nya arbetsgivare
Tack för de här tre åren!
